Helena Nilsson

Skribent

Helena skrev redan innan hon kunde skriva, eller gjorde ett tappert försök i alla fall. Det finns två riktigt gamla anteckningsböcker fyllda med märkliga vågmönster som hon klottrat dit efter att ha sett folk skriva i tecknade serier. Vågmönstret ”läste” hon sedan för sin lillasyster (som lika tappert svarade utan att riktigt kunna prata) och därifrån har det fortsatt. Helena skriver än idag och hennes syster pratar mer än hon är tyst – släkten vrider sina händer och frågar sig om någon av dem kommer kunna försörja sig på detta vis. Helena själv bestämde sig höstterminen -10 för att testa journalistikens möjligheter och anmälde ögonblickligen när Lösnummer efterfrågade nya medarbetare.

Denna skriventusiast har under åren även lagt på sig en viss kärlek för att hålla kameror då detta är ett enkelt sätt att inte vara med på bilden, samt ett väldigt tidskrävande tecknande. Bosatt som hon är långt ut i obygden kan hon lugnt spendera dagarna framför en datorskärm utan att känna större saknad efter socialt liv utanför forumen. På grund av denna ensliga benägenhet skolkade hon från nollningen men är inte så värst nedslagen för det då hon troligtvis hade glömt att gå även om det varit ett alternativ.

På campus går denna fotograferande skribent/illustratör runt och kallar sig för retorikstudent, vilket är helt sant i och för sig. Nåja, gå är ett starkt ord – för det mesta sitter hon någonstans. Troligtvis med en tekopp. Sannolikt i musikhuset där det finns vattenkokare. Helt säkert har hon en sådan där pytteliten bärbar dator (så kallad notebook) uppfälld. Hon ser dig garanterat inte förens du sagt hej minst en gång.

Artiklar av Helena: