Amanda Ankarhem: Att vara student ska lära mig att leva

23 november, 2014, 13:29 Krönika Lämna en kommentar

Det är lätt att fastna i gamla, tråkiga mönster, i slentrian.

Det är lätt att skylla på att jag är student och därmed inte har pengar att hitta på saker. Inte har pengar till att göra något roligt – bara pengar till hyra, mat och kurslitteratur. Eller finns det alternativ?

Att vara student ska inte hindra mig att leva ett liv fyllt av glädje, ett liv som jag trivs med. Att vara student ska lära mig att leva. Studentlivet lär mig att leva på en studentbudget och få ut det mesta av det som finns att tillgå. Jag ska dessutom utveckla min självständighet, mina intressen, kunna blicka framåt och ta reda på, om jag nu inte redan vet, vad jag vill få ut av mitt liv.

Under min uppväxt fick jag för mig att livet går ut på att jobba och tjäna pengar. Allt jag drömde om att göra var nämligen väldigt dyrt, som att resa jorden runt. Jag kände mig låst. Tack och lov insåg jag att det finns andra sätt än pengar för att njuta av livet.

Jag förstod att det jag drömde om var människor att skratta med, om att vara lycklig, känna frihet och någon form av gemenskap. Tanken slog mig att detta oftast är resultatet av att dricka alkohol. Då släpper människors hämningar, de samlas i grupper och de skrattar och skriker som en flock hyenor, men det är inget för mig. Alkohol är dessutom en väldigt dyr aktivitet och jag är övertygad om att det går att uppnå samma känslor av glädje och gemenskap, om inte bättre, utan alkohol.

Efter att jag funderat länge och väl på hur jag skulle ta mig ur den allt mer trista tillvaron kom jag och min pojkvän Johnny överens om att ta med varandra på budgetdejter varannan månad. Vi bestämde att vi skulle leta efter billiga aktiviteter så att vi kunde komma bort från den bekväma, men tråkiga soffan och få en paus i plugget.

När det var min tur bjöd jag honom på Lol Sthlm, en humorshow med Jakob Öqvist, Patrik Larsson och två gästartister. Jag hade hittat ett erbjudande på Groupon, två biljetter för 240 kronor. Med andra ord en aktivitet som är billigare än en genomsnittlig utgång och utan bakfyllan dagen efter. Vi satt längst fram och Johnny blev uppdragen på scen. Jag skrattade så att jag grät, tillsammans med många i publiken, och gick därifrån med träningsvärk i kinderna.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Amanda Ankarhem

Skribent

Lamrot Gebremariam: ”Alla såg vad som hände, inklusive lärarna, men ingen sa något”

8 december, 2017, 10:16 Krönika Lämna en kommentar

Efter demonstrationen kunde jag inte sluta tänka på hur min hudfärg har påverkat mig som individ. Det är snart 2018…


Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till…


Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring. Jag…


Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att…


Ulrika Winge: Vad jag önskar jag fick skriva

17 november, 2017, 14:04 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill lära mig att skriva bättre, både journalistiska, dramaturgiska och akademiska texter. Men då och då stör det mig…


En systemuppdatering finns tillgänglig

10 november, 2017, 15:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag har ett systemfel. Några buggar. Efter att jag tredje gången på samma dag dragit i en dörr det står…


Jenniina Martikainen: ”Är det här på helt jävla riktigt?”

28 oktober, 2017, 18:04 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Vid lunchtid idag kom jag hem från badhuset. Vad jag tänkte skulle bli en skön och avslappnande start på min lördag…


Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

27 oktober, 2017, 14:32 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Det här tilltänkt otilltänkta som jag skulle kunna dö för

20 oktober, 2017, 14:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är så jävla otrendigt att ha dålig självkänsla nu för tiden. Det, kombinerat med faktumet att jag inte har…


Rebecca Stråhle-Wolke: En prickig cykel, ett par ljusblå gympaskor och minnen för livet

13 oktober, 2017, 12:06 Krönika Lämna en kommentar

När jag gick i sexan fick jag en cykel, en gratis gammal cykel som närmade sig 100 år. Den hade…



Instagram


Twitter