Amanda Ankarhem: Att vara student ska lära mig att leva

23 november, 2014, 13:29 Krönika Lämna en kommentar

Det är lätt att fastna i gamla, tråkiga mönster, i slentrian.

Det är lätt att skylla på att jag är student och därmed inte har pengar att hitta på saker. Inte har pengar till att göra något roligt – bara pengar till hyra, mat och kurslitteratur. Eller finns det alternativ?

Att vara student ska inte hindra mig att leva ett liv fyllt av glädje, ett liv som jag trivs med. Att vara student ska lära mig att leva. Studentlivet lär mig att leva på en studentbudget och få ut det mesta av det som finns att tillgå. Jag ska dessutom utveckla min självständighet, mina intressen, kunna blicka framåt och ta reda på, om jag nu inte redan vet, vad jag vill få ut av mitt liv.

Under min uppväxt fick jag för mig att livet går ut på att jobba och tjäna pengar. Allt jag drömde om att göra var nämligen väldigt dyrt, som att resa jorden runt. Jag kände mig låst. Tack och lov insåg jag att det finns andra sätt än pengar för att njuta av livet.

Jag förstod att det jag drömde om var människor att skratta med, om att vara lycklig, känna frihet och någon form av gemenskap. Tanken slog mig att detta oftast är resultatet av att dricka alkohol. Då släpper människors hämningar, de samlas i grupper och de skrattar och skriker som en flock hyenor, men det är inget för mig. Alkohol är dessutom en väldigt dyr aktivitet och jag är övertygad om att det går att uppnå samma känslor av glädje och gemenskap, om inte bättre, utan alkohol.

Efter att jag funderat länge och väl på hur jag skulle ta mig ur den allt mer trista tillvaron kom jag och min pojkvän Johnny överens om att ta med varandra på budgetdejter varannan månad. Vi bestämde att vi skulle leta efter billiga aktiviteter så att vi kunde komma bort från den bekväma, men tråkiga soffan och få en paus i plugget.

När det var min tur bjöd jag honom på Lol Sthlm, en humorshow med Jakob Öqvist, Patrik Larsson och två gästartister. Jag hade hittat ett erbjudande på Groupon, två biljetter för 240 kronor. Med andra ord en aktivitet som är billigare än en genomsnittlig utgång och utan bakfyllan dagen efter. Vi satt längst fram och Johnny blev uppdragen på scen. Jag skrattade så att jag grät, tillsammans med många i publiken, och gick därifrån med träningsvärk i kinderna.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Krönika: Jag vill fan bara vara normal

23 mars, 2021, 15:03 #sjuktvanligt, Krönika, Lämna en kommentar

Jag mår dåligt. Trots att jag mår bra så mår jag dåligt. Det är så svårt med alla intryck och…


Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…


Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men…


Krönika: Det finns inget vaccin mot ensamhet

8 december, 2020, 12:40 Krönika, Lämna en kommentar

Julen står för dörren och många undrar hur julfirandet ska se ut. Coronapandemin drar fram genom landet med en skrämmande…


Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…


Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: “Min själ är inte till för att tämjas”

28 maj, 2020, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…


Why it is important to write letters to your family and friends – Advice for exchange students

11 mars, 2020, 11:51 International, Krönika, Lämna en kommentar

When you read the title of this article, you might have thought “Is she crazy? We are in 2020, no…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Tack för alla mina bra och dåliga beslut”

11 februari, 2020, 11:27 Krönika Lämna en kommentar

Tack till mig själv som inte lyssnade på mina familjer när de sa att jag inte fick färga håret i…