Amanda Ankarhem: Att prata om nedstämdhet eller depression är tabu

16 oktober, 2014, 10:08 Krönika Lämna en kommentar

Ett mörker är på väg och jag kan inte skydda mig. Tröttheten börjar ta över och hopplösheten kryper i hela kroppen. Tankarna virvlar i huvudet, stressen och förtvivlan lurar runt hörnet och jag hoppas att jag i år kan finna en lösning, finna glädje.

Medan höstterminen är i fullgång närmar sig vintern med stormsteg. Både julmust och juldekorationer har redan börjat dyka upp i affärerna. Personligen längtar jag efter snön och julen. Tyvärr kommer denna underbara tid även med ett dystert mörker. Ett mörker som för många innebär nedstämdhet och depression.

Jag bävar inför mörkret. Jag bävar inför den trötthet och hopplöshet mörkret för med sig. Jag hoppas innerligt att det i år kommer mängder med snö, som kan göra världen lite ljusare. Jag hoppas att nedstämdheten blir lite lättare denna vintern. Det känns som att jag prövat allt. Extra D-vitamin, sola, regelbundna tider, träning samt att vara utomhus så mycket som möjligt och framför allt när det är ljust. Jag har pratat med psykologer, kuratorer och terapeuter av olika slag men ingenting hjälper.

Att prata om nedstämdhet eller depression är tabu. Jag har flera gånger möts av attityden att jag ska lära mig leva med saker och ting, eller helt enkelt bara sluta tänka på allt som gör mig så ledsen och trött. Det spelar ingen roll att jag förklarar att det inte finns något jag hellre önskar än att få vakna på morgonen och känna att livet leker, känna att glädjen sprudlar och bubblar i hela kroppen. De negativa tankarna är helt enkelt för många ibland. De tar över min kropp och min själ.

Trots det biter jag ihop och går oftast upp ur sängen ändå. Tar mig till skolan och hoppas på en bra dag. Det är det enda jag kan göra. Jag finner stöd i nära och kära. Det handlar inte om att muntra upp eller att få mig att tänka på annat. Det handlar om att finnas där och visa att jag är okej precis som jag är, vilket inte alltid är det lättaste.

Men ännu är inte vintern här. Några dagar med solens strålar och varma höstdagar är fortfarande kvar. Jag njuter och försöker ta till vara på dem innan mörkret tar över. Jag klarar en vinter till. Jag är glad. Jag lever. Jag är stark.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Amanda Ankarhem

Skribent

Melissa Högberg Yilmaz: ”Det har gått över styr”

19 maj, 2017, 11:57 Krönika Lämna en kommentar

Det har gått över styr. Det har gått så pass mycket över styr att den svenska befolkningen idag beräknas behöva…


Rebecca Stråhle-Wolke: Ung, dum och naiv

12 maj, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Jag har fyra drömyrken. Författare, astronaut, rallyförare och psykiatrisjuksköterska. Astronaut är kört – jag är värdelös på både matte och…


Mellan studier och nöje – Vår utlandstermin i Amsterdam

9 maj, 2017, 11:48 Krönika Lämna en kommentar

Anne Franks hemstad, en stad full av cyklar och kanaler i varje kvarter. Under den här terminen har vi fått…


Daniel Prieduls: Det löser sig

31 mars, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

För tre och ett halvt år sedan tog jag, som så många andra här i livet gör, ett stort steg…


Rebecca Stråhle-Wolke: Att hitta rätt när man trodde att man inte skulle hitta någon alls

10 mars, 2017, 13:17 Krönika Lämna en kommentar

I januari förra året satte jag mina fötter i Örebro för första gången. Det här skulle bli min nya hemstad…


Victor Nilsson: Civilkuragelag – på grund av folk som mig

3 mars, 2017, 13:32 Krönika Lämna en kommentar

På väg till mataffären mötte jag en man i 25-årsåldern som såg förfärligt sliten ut. Med glansig blick, slitna kläder…


Inas Saidy: Att vara (svensk) eller icke vara (svensk)

24 februari, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Vinden blåser, och kylan gör nästan ont, fastän jag är påpälsad. Tåget ilar förbi in i ett stopp på spåret….


Evelin Nilsson: Varje låt var den bästa du hört och lycka fanns på dryck

10 februari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Dagen var midsommar, hade förberett med vin och öl och gått av jobbpasset. Såg fram emot kvällen, den skulle bli…


Malin Glimstedt: Tack Sobrasektionen!

27 januari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Det är nu fem år sedan. Fem år sedan jag nervöst gick till Krakafontänen med hjälp av Google Maps och…


Annie Axelsson: Sentimental med examensskakiga ben

13 januari, 2017, 14:52 Krönika Lämna en kommentar

Som ett avbrott från C-uppsatsskrivandet gick jag på en lunchföreläsning där mitt fackförbund bjöd på smörgås och bubbelvatten. Föreläsningens syfte…



Instagram



Twitter