Amanda Ankarhem: Att prata om nedstämdhet eller depression är tabu

16 oktober, 2014, 10:08 Krönika Lämna en kommentar

Ett mörker är på väg och jag kan inte skydda mig. Tröttheten börjar ta över och hopplösheten kryper i hela kroppen. Tankarna virvlar i huvudet, stressen och förtvivlan lurar runt hörnet och jag hoppas att jag i år kan finna en lösning, finna glädje.

Medan höstterminen är i fullgång närmar sig vintern med stormsteg. Både julmust och juldekorationer har redan börjat dyka upp i affärerna. Personligen längtar jag efter snön och julen. Tyvärr kommer denna underbara tid även med ett dystert mörker. Ett mörker som för många innebär nedstämdhet och depression.

Jag bävar inför mörkret. Jag bävar inför den trötthet och hopplöshet mörkret för med sig. Jag hoppas innerligt att det i år kommer mängder med snö, som kan göra världen lite ljusare. Jag hoppas att nedstämdheten blir lite lättare denna vintern. Det känns som att jag prövat allt. Extra D-vitamin, sola, regelbundna tider, träning samt att vara utomhus så mycket som möjligt och framför allt när det är ljust. Jag har pratat med psykologer, kuratorer och terapeuter av olika slag men ingenting hjälper.

Att prata om nedstämdhet eller depression är tabu. Jag har flera gånger möts av attityden att jag ska lära mig leva med saker och ting, eller helt enkelt bara sluta tänka på allt som gör mig så ledsen och trött. Det spelar ingen roll att jag förklarar att det inte finns något jag hellre önskar än att få vakna på morgonen och känna att livet leker, känna att glädjen sprudlar och bubblar i hela kroppen. De negativa tankarna är helt enkelt för många ibland. De tar över min kropp och min själ.

Trots det biter jag ihop och går oftast upp ur sängen ändå. Tar mig till skolan och hoppas på en bra dag. Det är det enda jag kan göra. Jag finner stöd i nära och kära. Det handlar inte om att muntra upp eller att få mig att tänka på annat. Det handlar om att finnas där och visa att jag är okej precis som jag är, vilket inte alltid är det lättaste.

Men ännu är inte vintern här. Några dagar med solens strålar och varma höstdagar är fortfarande kvar. Jag njuter och försöker ta till vara på dem innan mörkret tar över. Jag klarar en vinter till. Jag är glad. Jag lever. Jag är stark.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Amanda Ankarhem

Skribent

Krönika: Nicole Palm: ”Det här med att vara ny student…”

20 september, 2018, 12:09 Krönika Lämna en kommentar

Långhuset, “Dom kallar oss studenter”, Corax, skyldigheter, rättigheter, tentamen, ansvar, T129, restaurang Kraka, studentpentry, universitetskort, buss 3 eller 2, Kårhuset,…


Axel Rejler – ”En Oberäknelig Resa”

13 september, 2018, 13:39 Krönika Lämna en kommentar

Paralyserad i ovisshet stod jag här om dagen och väntade på ett försenat tåg; den nya avgångstiden kan ju som…


KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…


#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….



Instagram


Twitter